Mannen som slutade tjäna pengar!
Under juni stängde den brittiska fondförvaltaren Neil Woodford sin Equity Income Fund för uttag. Investerarna är förstås besvikna och nervösa för hur utsatta deras investeringar är då bland annat en investerare nekats ta ut sin investering på cirka 3 miljarder kronor ur fonden. Samma presskår som för några år sedan kallade Woodford för ”Storbritanniens mest hyllade förvaltare” och ”mannen som inte kan sluta tjäna pengar”, tävlar nu i vem som kan sätta den allra svartaste rubriken om samme man. Woodford är alltså inte vilken förvaltare som helst utan en av Storbritanniens mest hyllade.
Stjärnorna stod under en lång tid helt i rad för Neil Woodford. Hans stil att med starkövertygelse fokusera på ett fåtal innehav genererade strålande avkastning under hans 25 år som anställd förvaltare hos Invesco Perpetual. I en bransch med desperat behov av stjärnor att marknadsföra blev Neil den kanske allra klarast lysande. Var det skicklighet eller var Neil helt enkelt den i mängden förvaltare som hade tur? Det vet vi faktiskt inte med säkerhet.
För att kunna inkludera privata bolag som inte handlas på någon börs i sin fond, ska han ha låtit lista bolag på Guernseybörsen. Handeln i de aktierna är förstås nästintill obefintlig och innehaven blir närapå omöjliga att sälja när flera av fondens investerare vill sälja sina andelar. Idag återstår att se i vilken grad investerarna i hans fond får tillbaka sina pengar och när. För oss andra blir det en påminnelse om att inte bara fokusera på vilken avkastning på pengarna vi kan få, utan även hur säkert det är att vi får tillbaka våra pengar den dagen vi behöver dem.
Historien upprepar sig inte, men den rimmar
Varningstecknen fanns där. Varningstecken som vi sett många gånger förut. Det är nämligen ett vanligt scenario. Det ser ut ungefär så här: Stjärnförvaltaren slutar på sin arbetsplats för att starta egen fond. Den nya fonden kommer att baseras på samma strategi som den tidigare fonden, men med ännu friare tyglar för att öka möjligheterna till avkastning. Kanske gör man sig i samma veva av med jämförelseindex med logiken att strategin är helt unik och inte kan jämföras med något annat. Marknadsföringen bygger på en personkult som glatt hejas på av pressen och de som har till uppgift att sälja fonden. Förvaltaren har ”gåvan” och breder ut sig om varför man ska investera just i linje med hans eller hennes strategi. Ödmjukheten är låg och tankar för vad som händer den dag man har fel får stå tillbaka för argument som ”man måste investera aggressivt i ett fåtal men väl utvalda och analyserade aktier”.
Sedan händer det. De stjärnor som tidigare stått i en perfekt rad rubbas. Kanske för att marknadsklimatet ändrats, kanske för att den uppdaterade strategin inte fungerar. Eller helt enkelt för att förvaltaren som egenföretagare måste fokusera på flera andra saker än förvaltning, saker som tidigare sköttes av arbetsgivaren. Men resultatet är alltid detsamma – avkastningen lever inte upp till förväntningarna och fonden för efter ett tag en blygsam tillvaro fjärran från pressens strålkastarljus. Eller stängs helt sonika ned. I samtliga fall med dålig avkastning eller rena förluster för de som investerat i historien om en persons gyllene touch.
Se upp med pressens hyllningar
Att välja fondförvaltare är en konstform. Dessutom en dyr konstform, åtminstone om manhar professionella krav på utvärderingen och inte nöjer sig med en bakåtblickande analys av historisk avkastning. I en sådan utvärdering hade Neil Woodfords Equity Income Fund sett strålande ut.
En professionell analys kräver kvalificerade frågor till både förvaltare och dennesarbetsgivare. Är strategin plausibel och varför? Kan förvaltaren fokusera på sitt jobb eller måste hen ägna tid åt annat som kundträffar eller personalfrågor? Har förvaltarens arbetsgivare tålamod med perioder av svaghet eller byter man ut förvaltaren när strategin har motvind? Hur sannolikt är det att jag kan få ut mina pengar den dagen jag behöver dem? En utvärdering skab licka framåt och bedöma möjligheter till framtida möjligheter att slå marknaden. Sannerligen ingen lätt uppgift, men här är en tumregel: Se upp med pressens hyllningar! Pressens uppgift är att sälja lösnummer, inte att utvärdera förvaltare. Har man en fond som renderar en utrymme i pressen har man alltid, alltid, tagit höga risker för att bli nyhetsstoff. När stjärnorna sedan rubbas händer dåliga saker.
Kristian
Peeker, VD Citroneer Wealth Advisors