Jag var på klassträff häromsistens. Ett par driftiga gamla klasskamrater tog initiativet att organisera drinkar. Sist jag träffade flera av mina gamla kamrater gick de i mellanstadiet. Sammanfattningsvis kan vi säga att det gått ett tag sedan dess.  En del har ju med åren flyttat och en del har fullt upp med annat inför jul, men ett tiotal gamla kamrater från klass 4A dök trots allt upp. Förutom att det var roligt att träffa alla så var det också kul att se att så många utvecklats till trevliga, klipska och på olika sätt framgångsrika vuxna.

När jag senare berättade om upplevelsen för en vän, så frågade han om jag inte trodde att de som är framgångsrika i högre grad dyker upp på en klassträff än de som haft mer motgångar i livet. Jag har ingen aning om det ligger något i det eller inte, men blotta frågan fick mig direkt att tänka på fondbranschen.

Överlevnadsbrus dopar avkastningshistoriken

Fonder med god avkastning tenderar att finnas kvar längre än fonder med svag avkastning. Det kallas för ”överlevnadsbrus”[1] och är något som nämns ofta lite som i förbigående, men som sällan får det utrymme det förtjänar. Vi vet att statistiken överskattar den avkastning fondindustrin historisk erbjudit. Trots att överlevnadsbrus är välkänt och att det gör att vi systematiskt överskattar avkastningen i fonder så är det relativt sparsmakat med uppdaterad forskning på ämnet. Den intresserade kan dock läsa sig till att avkastningen bland fonder som stängs mycket riktigt är svagare än bland fonder som förblir öppna. Bland små fonder är tendensen tydligare och det är vanligare att små fonder stängs än att stora gör det. Bland hedgefonder som typiskt sett kommer med resultatbaserade avgifter finns ett tydligt överlevnadsbrus som också blir starkare bland små, nya och aggressiva fonder. *

Fondtvätt

Här är några situationer som kan fresta fondbolag att ta ned skylten för en produkt:

Sammanslagningar – du har en fond i ditt utbud som går svagt eller som kanske är lite äldre och inte stämmer överens med vad dagens kunder investerar i. Genom att slå ihop fonden med en annan fond så kan man modernisera utbudet och emellanåt ta med sig betyget från den högre rankade fonden. På så sätt kan man också få upp sitt snittbetyg som förvaltare. Övningen kallas emellanåt för ”fondtvätt”. Men det skiljer inte fondbranschen från någon annan egentligen. De flesta branscher vill hålla sig med ett så snyggt skyltfönster som möjligt.

Intäkter – har du baserat din avgift på att ta betalt när din fond avkastat över en viss nivå kan du också hamna i ett läge där du frestas stänga ned fonden av ekonomiska skäl. Är man tillräckligt långt ifrån den nivå där man återigen börjar tjäna pengar är förstås frestelsen högre än om man går med vinst varje år.

Varumärke – vem du är spelar roll. Är din firma liten och nystartad med enbart en fond på hyllan är förlusten kanske inte så stor om man vid väljer att helt sonika ta ned skylten efter en svag period. Det kostar inte så mycket att försöka och man kan trots allt starta på ny kula med en ny. Tröskeln att stänga blir högre om du är en etablerad förvaltare med flera fonder och ett starkt varumärke. Det ser inte bra ut att ändra på spelreglerna för sina fondkunder i efterhand.

Som investerare gör vi klokt i att ta historiska data med en nypa salt och även se till andra faktorer. Långsiktighet är en dygd och förvaltarens erfarenhet och historik säger något om hur de behandlar sina kunder i motgång. Det är betryggande om en förvaltare har ett rykte att försvara och mycket att förlora på att skicka tillbaka kundernas pengar efter förluster.  Många av oss gillar historien om en uppstickare som överträffa marknaden medelst en aggressiv och nydanande investeringsstrategi. Forskningen visar oss att det är ett nöje vi bör njuta med måtta.

Med det sagt hoppas jag att jag får se så många gamla kamrater som möjligt nästa gång det drar ihop till klassträff. Helst allihop.

 

 

[1] ”Survivorship Bias”

Med önskan om en god jul,

Kristian Peeker, VD Citroneer Wealth Advisors