Det finns ett gammalt talesätt att konjunkturcykler inte dör av ålder utan att de blir mördade! Nästan alltid är det centralbankerna som håller i kniven i form av att höja räntorna för mycket och för sent. Frågan är om Riksbanken genom premiärhöjningen har gjort just detta? 

Det råder ingen tvekan om att inflationen just nu är hög. Med enligt den nationalekonomiska logiken som styr centralbankerna ska räntan höjas för att inflationen ska bekämpas. Samma logik som användes för att sänka räntan under alla de år inflationen var låg. Vilket inte fungerade speciellt väl ur ett inflationsperspektiv, men väl för realekonomin. 

Normalisering 
Eftersom inflationen inte steg som centralbanken sa i sina prognoser började den makroekonomiska kören allt mer högljutt klaga på penningpolitiken och oja sig över prisbubblor och ”dold” inflation. Logiken var att när räntorna ”normaliseras” skulle hushållen gå under och lågkonjunkturen komma stampande med stormsteg. Vad normaliserade räntor innebär förblir oklart. 

Nytt ljud i skällan 
När världsekonomin nu försöker återhämta sig efter en pandemi samtidigt som energipriserna rusar i höjden på grund av Rysslands invasion av Ukraina så är det nytt ljud i skällan från den makroekonomiska kören. Nu gäller plötsligt de gamla sambanden mellan inflation och styrränta. Trots att det mesta av inflationen inte kommer av ekonomisk överhettning som räntehöjningar hjälper mot. Istället är det krig och pandemin som ställer till det i världen och driver upp priserna på mat, el och bensin. Det statistiska effekterna av nedstängningen av världen påverkar också inflationen på oväntade sätt. (För den som vill läsa mer rekommenderar jag en googling på Walsh och Laspreys index). 

Bistra framtidsutsikter 
Den makroekonomiska idén är att höja räntan för att dämpa överentusiastiska konsumenter och därmed få ner inflationen (och inflations-förväntningarna). Läget i den svenska konsumentskaran är dock allt annat än rosenskimrande. Som kan ses i grafen så är det svenska konsument-förtroendet på en bottennivå som endast skådats i pandemins dystrade timme, i samband med Lehman Brothers kollaps och den svenska bankkrisen på 90-talet. Tämligen lugubert med andra ord. Konsumenternas humör lär ju knappast bli bättre av att räntorna stiger och konsumtionsutrymmet krymper ytterligare.  

 Konsumenternas humör är kanske inget som Riksbanken bryr sig om per se, men det finns ett oroväckande samband mellan konsumenthumöret och arbetslösheten. I grafen har vi ritat in konsumentförtroendet som en förebådande variabel för arbetslösheten. Arbetslösheten har förskjutits arton månader, vilket är den tid som brukar anges som den period som det tar för penningpolitiska förändringar att få effekt. Konsumentförtroendet pekar förebrående ut riktningen för konjunkturen. Rakt mot ättestupan. Glatt påhejad av Riksbanken. 

 

Dags för säkra hamnar? 
Historien ser alltså ut att upprepas. Riksbanken står i konjunkturgränden med den blodiga kniven i handen. Betyder det att det har blivit dags att sälja alla riskfyllda tillgångar och allt som är räntekänsligt för att övervintra den kommande nedgången?  

Belive in Steve! 
Svaret är givetvis nej. Att agera på makroekonomiska signaler är ofta en dålig strategi, eftersom marknaden redan prissatt informationen. En annan anledning är att Riksbanken har, enligt min bedömning, en av de bästa direktionerna bland alla världens centralbanker. Det kanske inte är den bilden som kablas ut via makrokören, men Stefan Ingves och de andra på Brunkebergstorg är givetvis medvetna om problematiken med de realekonomiska följderna av räntehöjningar. Penningpolitik har blivit allt mer politik och direktionen måste navigera en förväntansbild från allsköns intressenter och dessutom förbereda sig för nästa kris. Det passar nog Riksbanken ganska bra att få till några räntehöjningar och starkare krona så att det finns möjlighet att få fart på inflationen när den globala ekonomin rullar igång på riktigt igen efter pandemin.  

Inte så lätt att sitta still i båten 
Tvära kast i marknaden och krigsrubriker från media gör det svårt att inte fundera över vad som behöver göras i portföljen. Vår modell är som alltid att bibehålla långsiktigheten i investeringarna och fokusera på tillgångar som har möjlighet att kompensera för den högre inflationen.   

Känns det svårt så kontakta oss på Citroneer så hjälper vi er gärna med både lugnande råd och effektiva placeringar. 

Erik Nordenskjöld 
Investeringsansvarig Citroneer Wealth Advisors